Med julen i antågande har det blivit dags att summera ännu ett år. Under december månad gör vi fyra stycken nedslag från säsongen som gått, utifrån Linus eget perspektiv, i en vintrig tillbakablick. Del 1: en sagolik debut…
Med julen i antågande har det blivit dags att summera ännu ett år. Under december månad gör vi fyra stycken nedslag från säsongen som gått, utifrån Linus eget perspektiv, i en vintrig tillbakablick.
I den första delen idag, den 1 december, minns vi tillbaka på en sensationell Indy Lights-debut på Barber Motorsports Park. Säsongens allra första race kontrollerades från början till slut av Linus, som från pole position ledde hela vägen in i mål och tog en lika omedelbar som eftertrycklig seger – rakt framför ögonen på INDYCAR-depån…
Vad? Indy Lights, Rd. 1, Race 1
Var? Barber Motorsports Park, Alabama
När? 17 april
Den där dagen på Barber kommer jag aldrig att glömma. Att vinna direkt i mitt första Indy Lights-race, från pole position, var kanske det bästa jag har gjort i min karriär. David (Malukas) och Kyle (Kirkwood) startade bakom mig som tvåa och trea, men körde ihop i första kurvan och drog ut säkerhetsbilen. Jag fick en perfekt omstart och lyckades bygga upp en avgörande lucka till resten av fältet.
Jag vann till slut med fem-sex sekunder, och det såg antagligen ganska enkelt ut från utsidan. Sanningen är att det var betydligt tuffare. Det var första gången jag körde bilen över en hel racedistans i representativa förhållanden, så det var mycket att tänka på och försöka hantera – inte minst Cooper-däcken som också var helt nya för mig.
Jag kände att den körningen, i det första racet för säsongen, stärkte mig mycket i depån. Jag blev betraktad som en vinnare direkt, och det var viktigt. Dessutom var det en fantastisk start för hela teamet. Jag vann det loppet före Benjamin (Pedersen), och i Race 2 dagen därpå vann David med mig som tvåa. Jag lämnade premiären som ledare av mästerskapet och jag kände verkligen att jag uppnådde det jag ville den helgen.
SE RACET I REPRIS:
