Linus Lundqvist, 24 år från Tyresö, är en av Sveriges mest framgångsrika racerförare med fyra titlar i svensk och internationell formelbilsracing. Under 2024 tävlar han i NTT INDYCAR SERIES för toppteamet Chip Ganassi Racing, där han kör bil #8 med support från American Legion.
Linus Lundqvist ingår i det svenska landslaget i racing.
Med julen i antågande har det blivit dags att summera ännu ett år. Under december månad gör vi fyra stycken nedslag från säsongen som gått, utifrån Linus eget perspektiv, i en vintrig tillbakablick. I del tre: ett speciellt varv runt Belle Isle, Detroit, och Linus allra första pole position på en stadsbana…
Med julen i antågande har det blivit dags att summera ännu ett år. Under december månad gör vi fyra stycken nedslag från säsongen som gått, utifrån Linus eget perspektiv, i en vintrig tillbakablick.
I del tre: ett speciellt varv runt Belle Isle, Detroit, och Linus allra första pole position på en stadsbana…
Vad? Indy Lights, Rd. 4, Kval till Race 2 Var? Belle Isle, Detroit, Michigan När? 12 juni
Stadsbanor är något väldigt speciellt. Man måste bygga upp farten på ett annat sätt än på vanliga banor, där man lättare kommer undan med en upplåsning eller en liten miss. På stadsbanor sitter du nästan garanterat i muren – att hitta gränsen, utan att gå över den, är den riktigt stora utmaningen.
Detroit var ett viktigt personligt ögonblick för mig. Jag hade inte kört så många stadsbanor innan dess – bara St. Petersburg tidigare under säsongen, och Pau 2019 – och jag hade aldrig riktigt hunnit hitta farten på någon av dem. I St. Petersburg kom jag visserligen på pallen, vilket kändes bra, men jag saknade fortfarande den där sista tiondelen. Visst, de andra hade tävlat där flera gånger tidigare medan jag aldrig varit där förut, men det retade mig ändå lite.
Detroit var helgen när jag till slut knäckte stadsbanekoden på riktigt. Jag var tvåa i det första kvalet, men kände att jag hade mer att ge. I det andra kvalet blev det rödflagg, som det ofta blir på stadsbanor, och jag visste att vi bara skulle få ett eller två varv på oss att sätta en tid. Däcken var fortfarande lite kalla och man behövde verkligen lita på att greppet fanns där – det var ”allt eller inget”! Det var på gränsen, men jag fick till ett riktigt bra varv och en pole position som var mentalt otroligt skön.
Jag blev tvåa i båda racen – så första stadsbanesegern låter vänta på sig – men ärligt talat var det ännu viktigare att få det fartmässiga beskedet jag fick där i Detroit den helgen. Det var definitivt en av höjdpunkterna den här säsongen.
